Kära Rickard Sjöberg. Du och Jag brukar ju årligen dela ut små presenter till barnen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Och av en slump hamna bredvid varandra på Kristallen och sånt.
Och nu kommer du med posten också. Landar på hallmattan. Bokstavligen som ett brev på posten. Och på vägen till bussen vinkar du från stortavlorna – ”Hej Markus”.
Detta får mig att börja undra… Har alla dessa tillfällen verkligen varit en slump? Eller. Har de varit en ”slump”? Stalker!
Ditt leende och person är fantastisk. Så jag förlåter dig.
Ses!
Hur går det med skÄggandet?
Jag vill se en uppdatering snart…
Ah, just det! Det ska jag fixa fram en update på!