Hemma från Tanzania

By 8 september, 2009Blogg

Hej alla!
Tack för allt stöd och olika typer av support jag fått under min och stephans resa i tanzania.
Igår landade flygplanet här i sverige och bakom mig har jag nu mängder med upplevelser om fattigdom, misär, utanförskap, sjukdom, skuld och skam men också om hopp och glädje.
För er som inte vet åkte jag och stephan över till tanzania för att dokumentera hur livet för funktionshindrade kan se ut… Majoriteten, nästan alla faktiskt, går inte i skola. De göms undan. Man skäms. Att få ett funktionsnedsatt barn i tanzania är skuldbelagt. Kvinnan får all skit och ofta drar mannen vidare. Kvar är en kvinna, ofta utan arbete och med stora utgifter.
Att jag kan komma tillbaks som samma person är omöjligt. Jag har samma dna men mycket är förändrat.
Innan var det avlägset men nu är det inte längre det.
Jag minns särskilt de dövblinda barnen. När de hälsade på mig så kände de på mitt ansikte, luktade på mig. Och gav mig en puss på kinden.
Att nu fortsätta som vanligt, när jag vet de stora behoven, är i princip omöjligt.
Vad är nästa steg mot fattigdomen?
Kram till er alla.

5 Comments

  • Jag minns min resa till Sydafrika… det var lite samma känsla. Skuld. Märkligt då jag själv inte varit med och orsakat lidandet tyckte jag. Men vi har väl alla del i världssvälten och orättvisorna på något sätt. Om vi inte gör något åt det är vi kanske medlöpare åt dom som faktiskt låter sådan svält förekomma. Men som tur är så kan våra hjärtan, och plånböcker, öppnas så att vi kan ge av vår kärlek och vårat överflöd av pengar.
    Ska bli spännande att se detta om det kommer i TV sen!

    Allt gott/ Samuel Varg Thunberg

  • Anna-Carin skriver:

    Hej Marcus!
    Det är Anna-Carin med Ella som skriver igen.
    För henne gör det inget med en vuxen sida, bara det är bilder på dig.
    Hon blev jätteglad för hälsningen och gick omkring och var överlycklig i går kväll.
    Kram/Anna-Carin

  • Markus Granseth skriver:

    Hej Anna-Carin!
    Vad gött att kunna göra någon så glad, så lätt 😉
    Hälsa henne igen! hihi
    Markus

  • Markus Granseth skriver:

    Samuel!
    Jepp! Men jag vet inte om det är några specifika personer som sitter och motarbetar en utplaning egentligen. Det kanske är så. Men framförallt är det stora mekanismer igång samtidigt. Jag tänker att det måste komma inifrån… Våra pengar kan hjälpa till att bygga upp bra arbete inne i själva landet… så att det kan växa själv… Det måste nog börja inifrån… Men det är svårt. Bra tankar dock! Och att öppna plånboken är ett sätt… Att komma på lösningar för att nå ut med information i slummen är en annan. Att åka dit och hjälpa till är en tredje… Att skicka kläder är en fjärde… Om alla hjälper till lite grann kan man få en värld att se bättre ut.
    Det är nog också viktigt att hitta de viktiga tillgångar som landet har… Så att de kan sälja dessa produkter och råvaror till andra länder.. Och på så sätt bli rikare…

    KRAM!

  • Nej jag menar inte att det är några få som sitter och förtrycker hela världen. Men dock sitter en ganska liten del av världen på en stor del av alla resurser.

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.