Det är så bra detta på så många sätt.
Reagera inte för tidigt…
Svara
De har mycket gemensamt grabbarna
Vi människor är allt bra intressanta. Sitter på ett tåg och hör diskussionen mellan tre personer. De är nog snart 30 år. Munnarna går snabbt på dem. De är kompisar men ändå inte så nära kompisar. Mer som bekanta kanske. De ska på ett nyårsfirande utomlands. Innan det ska de göra Stockholm. De pratar om olika klubbar de ska gå på. De har hunnit kolla upp var de ligger. Tre stycken på en kväll kan de nog hinna med.
De har mycket gemensamt grabbarna. Utöver sina kläder så verkar de ha samma socioekonomiska bakgrund. Samma värderingar. Samma snack. Samma deodorant. De är glada och är nog ganska trevliga.
I en kvart har nu samtalet handlat om gemensamma bekanta. De skrattar åt det misslyckade med några av dem. Att de satt många på ”svarta listan” på Facebook så att de slipper se deras statusuppdateringar. De skrattar också åt några vänner som bjudit hem till nyårsfest men där inga har tackat ja. De andras misslyckande höjer deras lyckande. Det stärker deras svaga band.
De skrattar mycket. Vältrandet i och nästan ältandet av sin egen person är enormt. Men det görs med klass och med distans. Nästan med ironi. Men det är där för att stanna.
Välja hur tiden ska användas…
Det är mitt största problem. Vad ska jag välja att spendera min tid på? Har så otroligt många idéer. Det har jag alltid haft – och som det verkar kommer jag alltid ha det. Verkar omöjligt att få idéerna att sluta komma till mig. Så det gäller – precis som vanligt – att fortsätta skriva ner idéerna. Prioritera efterhand. Och tillslut genomföra.
Kan grisar simma?
Plötsligt dök frågan upp i huvudet mitt. Kan de små svinen simma med de där små benen och klövarna? Eller – är det som för Pippis farsa? Fläsket flyter!?
Svaret har ni här:
Kontrasternas värld
Lördag morgon och tv. Flera hurrarop på twitter angående mitt missförstånd i tv igår – där jag var älg – jag trodde det var älgkonferens. Inte helgkonferens. Och massa nya hurrarop från morgonens sändning. Tack alla. Det värmer!
Jag dricker kaffe och tänker på hur skört livet är.
På TV4 visar de en repris av fångarna på fortet. På SVT1 En andra chans. På flera sätt kontrastrik skillnad. Fångarna på fortet – skrikande, gapande människor som sprattlar, stånkar, kämpar för att få nycklar. De tävlar om guldet bland tigrarna. En andra chans med Pontus som är totalförlamad sen nyårsafton för tre år sen. Kämpar för att få leva. Gå vidare. Letar efter nycklar i sin vardag. Guldet är ett så fungerande liv som möjligt.
Vi lever i kontrasternas värld. Det finns något vackert i dessa dalar och toppar. Alltså, inte bara var och en för sig. Utan när dalarna och topparna samarbetar. Vid ett tillfälle fräser Pontus till mot ambulanspersonalen. Han säger att ”den där jäveln” – och syftar till en apparat – ger honom tinnitus. Ett litet störande moment kanske – i Pontus annars ganska krångliga – vardag. Det blir komiskt. Han är där. Han är så levande.
När jag ger mig ut idag. Så är Pontus min hjälte.
Ta hand om varandra.
Markus
PS. Om jag blir totalförlamad – hoppas jag att jag också – precis som Pontus. Kommer kunna kommunicera. På något sätt. Jag tänker att man kanske åtminstone kan blinka i T9-style. DS