Min bror Tobbe kontaktar mig för att vi ska boka in att vi ska ses. Han bor i Alingsås med sin familj så det är ju inte så konstigt. Vi måste boka för att kunna träffas här i Stockholm.
Likadant gör kompisen Peter. Han bokar också in träffar med mig och tvärtom också så klart. Han kommer från Falun.
Stephan och jag gör likadant också. Vi bor visserligen i Stockholm båda två. Men ibland känns avstånden här lika långa som mellan olika städer.
Det känns som om allting ska planeras och schemaläggas. Är det så sunt verkligen? Jag har läst att många till och med bokar in Fri tid – fritid. Liksom, Tisdag klockan 18:30 – 21:00 ”FRITID” – hitta på vad du vill.
Undra vem som bestämmer över vem. Bestämmer jag över min kalender, eller bestämmer kalendern över mig? Allting ska ju plötsligt schemaläggas och planeras. För annars blir det inte av. Hur kunde det bli så här? Just nu är det däremot så att det här är enda lösningen. Alternativet är att inte träffas och det är ett sämre alternativ än att planera att träffas.
Och – kanske är det inte så farligt med planering heller. Jag är nog trots all planering en ganska spontan människa.
Jag hoppas på det.
Nu ska jag fortsätta skriva manus. Jag har nämligen planerat att skriva manus ganska sent ikväll. För jag tog en inplanerad sovmorgon.
Tja råe
Markus
Jag kommer ju inte från Falun, utan bor i Falun!
Vi är så hemskans upptagna med att leva våra perfekta liv, därför har vi inte tid att spontanses.
Tänk när man var liten och sprang över till grannen och knacka på. Hej ska vi leka.
Nu måste man planera in mötet i sin filofax.
Men du! Vi lyckades ju spontanträffas häromdan utan att planera in våran träff, ja!
Kloka ord min vän.
Tack Samuel! Och ja, det har du ju rätt i Peter! Vad roligt! Shit man! Och det va galet spontant! Nästan magiskt… faktiskt.