Nu blev jag försiktig.

Det kan aldrig vara en bra drivkraft att vara för försiktig, väl? Eftersom jag starta upp den här bloggen igår - känns varje inlägg extra viktigt. Och jag vill att den här ska skilja sig från hur jag skrivit tidigare. Ändå vill jag skriva, mest hela tiden.Men har jag alltid något att säga. Nope. Samtidigt föds det ibland intressanta texter bara av att man låter pennan(läs tangentbordet) skriva. Det som en del författare kallar för att låta historien skriva sig själv. Man kanaliserar bara historien. Man blir ett verktyg.Är jag ett verktyg nu i så fall? Vilket verktyg är jag då? Om jag var ett verktyg skulle jag nog vara en hammare. Slagkraftig, standard och med en tofs där bak i nacken. Det har jag ofta. Alltså, en toft.Men - helst av allt skulle jag nog vilja vara en såndär fällkniv som MacGyver har. En med massa funktioner. En för varje situation. Kanske är jag en fällkniv då. Hoppas det.Nu ska jag äta på en filt. Eller, alltså, jag ska äta från en tallrik. Men sitta på en filt som ligger på gräset. Det kommer vara skönt. Det tror jag i alla fall.See you later alligator! /MarkusPS. Jag tänker alltså inte vara för försiktig. Då blir inget skrivet. Och allt blir avvägt med en brevvåg. DS

Föregående
Föregående

Vilket mäktigt väder!

Nästa
Nästa

Nystart # Känslan av nytt