Att säga ifrån + älskaren

Idag sa jag ifrån. Jag och elisabeth gick förbi ett jättestort elskåp. Där bakom stod det typ 10 kids och det såg ut som om de muckade med den minsta på platsen.

Vi gick förbi, stannade, insåg att vi har ett vuxenansvar i den här situationen. Var på vi vänder och börjar glo mot dem.

- vad är det? Frågar en av dem.

- är det coolt? försöker jag.

- du är han på tv va? Markus?

- kanske... Bråkar ni?

- nejdå.

Barnen slutar bråkar och kommer mot oss.

- det såg ut som om ni bråka. Då vill man ju kolla läget.

De verkar rätt okej... Problemet i såna här situationer är att den som blev utsatt för slag eller hot alltid håller käften. Så är det jämt verkar det som. Så när man går därifrån känns det alltid som om man har överreagerat.

Jaja. Bättre att säga ifrån en gång för mycket än en gång för lite? Eller? Jag tror det.

För övrigt har vi varit på älskaren med magda erixon. De spelar harold pinters på impro och co. Det va grymt! Värt ett besök!

Kram kram världen.