Hände igår klockan 14:15

By 17 mars, 2013Blogg

I mitt knä sitter min dotter. Hon försöker trycka på tangenterna. Jag skjuter datorn längre och längre bort från henne för att hon inte ska nå fram. Vill verkligen skriva texten. Jag är så glad att hon finns i mitt liv.

Detta hände igår kl. 14:15.

Vi är ute och kör med bilen. Glada. Vi ska fira vänners barn som fyller två år. Tänk vad tiden går fort. Dottern sover i sin bilstol. Jag och min fru pratar glatt om allt kul som händer i våra liv. Vad fina vänner vi har, att jag snart ska bli pappaledig och om inredningsplaner för lägenheten.

Ska svänga vänster i en rondell. Då smäller det bara till. PANG. Bilen snurrar, dottern vaknar, jag smäller huvudet in i vänster framdörr. Bilen stannar till och vi märker att vi skriker. Chockade. ”Vad. Hände!?”. Vi kontrollerar varandra och inser att vi nog faktiskt inte har skadat oss. Jag har slagit i huvudet – men det blöder inte och min dotter verkar må bra. Min fru verkar också okej. Går chockad ut ur bilen. Adrenalinet pumpar. Varför smällde vi? Vem är det jag har att göra med? Har den klarat sig?

Kliver ut och märker att mina ben darrar något. Då drar den andra bilen iväg. Han smiter. Jag viftar med armarna. Försöker få honom att fatta. Stanna! Scenen känns som tagen ur en film när bilen bränner iväg. Står där chockade. Med bilens front in mot mitten av rondellen.

En bil i motsatt färdriktning stannar till. De har sett allt. Skrivit upp bilnummer. De frågar hur vi mår.

Jag ringer 112. En sekund känns som en minut. De svarar. Undrar om någon har livshotande skador. ”Vi är okej, tror jag”. Allt blir ganska rörigt. Bilen ska flyttas, polisen ska ha detaljer. Samtal ska ringas. Ont om batteri. Och plötsligt känner vi oss väldigt ensamma. Vi ringer dit en nära vän som fort är på plats och hjälper oss vidare.

Minuterna går och polisen har med hjälp av en privatpersons ingripande fått tag på gärningsmannen. Tydligen har privatpersonen följt efter honom… Och samtidigt fått dit polisen. Gärningsmannen är onykter. Enligt polisen; väldigt onykter.

Där står vi. Bilen är inte körbar. Tittar på skadan och blir helt kall. Inser att kollisionen är 30 centimeter från min dotter. Min älskade dotter. En skollinjal från att köra rätt in i henne. Eller en halvsekund. Det hade förändrat hela hennes framtid. Hela. Hennes. Framtid.

Jag vill gråta – men hittar inget tillfälle.

Även om vi inte tror att någon av oss är skadade så får vi rådet att åka direkt till barnakuten med dottern. Måste få koll på allt. Väl på akuten gör de en omedelbar kontroll. Inget verkar vara akut. Vi blir nedprioriterade. Väntar. Efter 6-7 timmar får vi träffa läkare. Då är dottern glad. Väldigt glad. Läkaren har så roliga pennor och en svajande namnskylt.

Ett lugn lägger sig. Chocken likaså. Men ilskan över att nån väljer att köra berusad består.

Idag tar vi extra försiktiga kliv under promenaden. Dubbelkollar, trippelkollar, vid övergångsställen.

Tack till alla som hjälpt oss. Ni som stannade till, du som satte iväg efter smitaren. Ni som erbjöd ert hus för att vi skulle få värma oss och såg till att bilen blev bärgad. Till polisen och till all personal. Samt stort tack till Stephan som kom som räddaren i nöden. Såg till att vi hade det vi behövde och gav oss en påse med mat. Den gjorde väntan lite kortare. TACK!

Livet blir sällan som man tänkt. Vi skulle på barnkalas och hamna i bilkrock.

Nu struntar jag i bilen och att den är trasig.
Andas ut och är så tacksam för att familjen är hel.

Och till dig som läser texten.
Kör försiktigt. När det händer så händer det så fort.

Till dig som druckit. Ställ alltid bilen.

Tack för änglavakt.

11 Comments

  • Liza skriver:

    Tårarna rinner utmed mina kinder! Så ofattbart att man kör onykter och utsätter oskyldiga för sådan fara, och dessutom sticker efteråt. Fy för sådana människor! Och tack Gud att han skyddade er denna dag, och alla dagar framöver. Ta hand om er!

  • Jerry skriver:

    Ryser när jag läser detta. Vilken tur att det gick bra för dig och din familj. Allt gott till er alla.

  • Sanna Patriksson skriver:

    Tack Jesus att ni alla mår fysiskt bra ber att ni också få må psykiskt bra.
    Kram i tanken fr lilla mig i asås

  • Petra skriver:

    Det är fruktansvärt att människor utsätter andra för sådana här faror. Vi borde veta bättre i dagens samhälle. Mycket bättre.
    Är glad för er skull att ni är oskadda.

  • Iron Maiden skriver:

    Tack och lov att Ni mår bra efter omständigheterna.
    Starkt skrivet och det suger tag i magen av medkänsla med också
    av rädsla då det kunde gått värre, mycket värre.
    Mina barn är vuxna idag men vi har varit med om liknande händelse
    när de var mindre.
    Det är vidrigt med de som kör påverkade ute på vägarna.
    De framför ett dödligt vapen.

    Ta vara på varandra och var rädda om varandra.
    Må så gott Ni kan.

  • Pernilla skriver:

    Markus… Jag ryser av ilska och obehag, samtidigt som jag känner enorm tacksamhet att ni alla tre mår bra efter omständigheterna.

    Tack för änglavakt.

  • Nicke skriver:

    Hemskt. Man vågar inte tänka på vad som kunde ha skett.

    Skönt att de fick tag på gärningsmannen. Jag hoppas han kan få en rätsida på sitt liv innan han dödar någon.

    En parentes: Det är jättestor skillnad på betydelsen av de här två meningarna:

    Vi skulle på barnkalas och hamna i bilkrock.
    Vi skulle på barnkalas och hamnade i bilkrock.

    Det är den senare du skulle använt i din text.

  • tebbetott skriver:

    Så oerhört otäckt…läser med en klump i halsen och tårarna brännande bakom ögonlocken… Påminns återigen om vikten att leva här och nu. Vi vet inte vad som händer imorgon…
    Ta hand om varandra. <3

  • smäm skriver:

    Så hemskt men fantastiskt att ni hade änglavakt. Fruktansvärt att köra onykter!

  • Markus Granseth skriver:

    Hej alla!
    Stort tack för er omtanke och era fina ord!
    Hela familjen mår kanon och har landat i att allt gick bra. Chocken har lagt sig. Nu återstår bara en massa pappersarbete. Inte riktigt lika kul kanske… sånt där pappersjox med försäkringar hit och dit… Ja ni vet!

    Återigen – tack för allt stöd!

  • Maria skriver:

    Vilken hemsk upplevelse men vilken tur att ni klarade er oskadda! Och vad bra att smitaren blev fast. Hoppas ni rår extra mycket om varandra nu. Jag förstår att det är chockartat att tänka vad som kunde ha hänt med er dotter och jag är jätteglad för att inget allvarlig hände!

Leave a Reply to Iron Maiden Cancel Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.