Under mitt liv som människa brukar jag ibland stanna upp. Fundera. Vem är jag? En slags paus i livet. Detta skall inte förväxlas med pauserna på televisionen. Det är inte en reklampaus det är frågan om. Utan en tyst paus. Med bara dig själv och dina tankar.
En kort fundering innan jag skriver mer om det. Just nu är det i stockholm populärt med spikmattor. Alla ska ha en. 40minuter på spikmattan om dagen är det som gäller för riktigt välbefinnande. Alltså. Stopp. Det låter ju skitbra! Men 40minuter! Alltså 40minuter är väl en hel evighet i den stressade människans liv. Låter ju fantastiskt. Detta är ingen quickfix och självklart får folk ett bättre välbefinnande om de lägger sig och vilar i 40minuter om dagen. Oavsett spikar.
Åter till – vem är jag?
Frågan är klurig och väldigt djupgående om man vill. Den svarar man inte på i en handvändning.
Frågor man kan ställa.
– hur är jag?
– hur vill jag vara?
– hur tror jag att jag uppfattas?
– hur vill jag uppfattas.
– hur är jag när jag är ledsen, glad, likgiltig, arg eller fnittrig.
– varför?
Frågorna har ofta ganska enkla svar om man så vill. Kanske typ – jag är en skojig typ tror jag – jag vill vara ödmjuk. Och uppfattas som om jag är intressant.
En av de frågorna som man nog glömmer att besvara det är varför man tycker att det svaret man kommer fram till är just svaret. Att ta frågorna ett steg till gör lätt att man dels blir knäpp i huvudet, haha, men också att man hittar mycket av det som man faktiskt är.
Tror att svaret på nästan alla frågor är att man vill vara älskad och att man vill älska samt att man genom det vill vara lycklig.
Varsågod! En flummig tisdagsreflektion.
Kram