Monthly Archives

september 2009

Möte med mr Bank

By | Blogg | No Comments

Sådärja, då ska jag gå och ta ett möte med banken. Det är ett måste faktiskt ibland. De har ju hand om en massa konton och tjosan. Just nu är besöket för mitt nystartade företag. Men sen ska jag och Elisabeth gå dit om någon/några veckor också. Det är ju viktigt det där. Att besöka Mr Bank.

På tal om bank och pengar. Galet förresten med värdedepå-rånet. Vilken dramaturgi. Förstår att nyheterna älskar det. Även om det som skett är hemskt och förkastligt och ställer till med massa problem för de inblandade och säkert psykiska sår för all framtid…och för att inte tala med allas pengar som de snor – så förstår jag att Nyheterna älskar det. Det är som en film. Och som alla vet älskar folket film. Och det är ju som värsta Jönssonligan-filmen det här.

Ska bli spännande att se hur Polisen agerar i ärendet i framtiden. Än så länge tycker jag att de får helt klart godkänt på hur de har hanterat press. De har skickat fram sina talesmän. De har erkänt misstag med säkerheten runt helikoptrarna – ingen som försökte hävda något annat. Och de berättar tydligt att de inte har så mycket tydliga spår efter gärningsmännen/kvinnorna men att de förhör och försöker…

Ja – vi får se var det här slutar någonstans.

Nu – Mr Bank (om det nu finns några pengar) – ska starta Plusgiro. (INTE POSTGIRO! som så många fortfarande säger. Lär er! haha)

kramar

Markus

Moment 22 och kyrkoval

By | Blogg | One Comment

Moment22 är nog ett av de bästa uttrycken som finns. Det är ofta det inträffar. Som i min blogg. När jag har som mest att göra – så har jag också som mest att skriva. Men då hinner jag inte för jag har så mycket att göra. Haha. Nu har jag en paus. Men har jag något vettigt eller spännande att skriva just då? Njae. Den här texten känns rätt ljummen.

Jag är på väg nu – in till stan. Ska träffa kompisar. Sen till kyrkan.

I morse handla det om Gud på tv. Eller kanske snarare om människors tro. Intressant. Det är tydligen så att det allmänna klimatet är mer öppet och accepterande nu. Alltså – jag vet inte. Bara för att det är politiskt korrekt att säga att man är en sökare betyder ju inte det att klimatet är öppet för alla människor och accepterande mot deras tro.
Men det vore grymt om det var så. Men alldeles för många sätter sig fortfarande på varandra. Accepterar inte den andres upplevelser. Och det finns fortfarande en stor tystnad kring andliga frågor. Men man kan ju hoppas att flummstämpeln glider bort. Bara för att man tror på något mer än vetenskap ska man ju inte betraktas som ett ufo.

Lite tankar, en söndag
Markus

Världens barn 2009

By | Blogg | No Comments

Jag sprang på Nina Lindgren, en riktig klippa på svt. Hon va o hämtade biljetterna till världens barn-galan!

Blev så klart erbjuden ett par biljetter. Är lite osäker på om jag kan komma loss dock.

Nina va också en av de första att möta mig på min första dag inom svt. Mäktigt!

Ny barnprogram-produktion

By | Blogg | No Comments

Jag har snabbt blivit indragen i två nya barnprogramproduktioner.

Har som ni vet kommit hem från världens barn och Tanzania… Återkommer med sändningstider. Men i dagarna blev det också klart med ett nytt hemligare projekt. Vi ses mer i rutan i Januari 2010.

Rock on

Sverige står still!

By | Blogg | No Comments

Scchhh! Det är fotboll! Och sverige står still.

Jag är inte en av de som tittar. Men jag skulle kunna göra det. Men jag bryr mig verkligen inte. Har aldrig gjort – och kommer nog aldrig att göra. Men jag kan hoppa på tåget. Jag kan om jag vill bli intresserad. Men det finns för mycket annat. För mycket annat som drar. Jag är nog lite knäpp – men jag vill inte sitta och glo rätt in i en burk och hoppas på mål.

Undra hur det går? Jag vet inte. Lär ju få rapport! Haha!

Nu kvällsmat med wifi! Inte mitt trådlösa nätverk. Utan med min fru helt enkelt.

Hörs!

ps. jag har fyrkantiga ögon som mamma brukar säga. nu måste datorn stängas av… ds

Hemma från Tanzania

By | Blogg | 5 Comments

Hej alla!
Tack för allt stöd och olika typer av support jag fått under min och stephans resa i tanzania.
Igår landade flygplanet här i sverige och bakom mig har jag nu mängder med upplevelser om fattigdom, misär, utanförskap, sjukdom, skuld och skam men också om hopp och glädje.
För er som inte vet åkte jag och stephan över till tanzania för att dokumentera hur livet för funktionshindrade kan se ut… Majoriteten, nästan alla faktiskt, går inte i skola. De göms undan. Man skäms. Att få ett funktionsnedsatt barn i tanzania är skuldbelagt. Kvinnan får all skit och ofta drar mannen vidare. Kvar är en kvinna, ofta utan arbete och med stora utgifter.
Att jag kan komma tillbaks som samma person är omöjligt. Jag har samma dna men mycket är förändrat.
Innan var det avlägset men nu är det inte längre det.
Jag minns särskilt de dövblinda barnen. När de hälsade på mig så kände de på mitt ansikte, luktade på mig. Och gav mig en puss på kinden.
Att nu fortsätta som vanligt, när jag vet de stora behoven, är i princip omöjligt.
Vad är nästa steg mot fattigdomen?
Kram till er alla.